Oskar Andersson är huvudlärare inom hiss på Xenter Yrkeshögskola i Botkyrka. Vi tog en pratstund med Oskar för att höra mer om vilka förkunskaper som krävs och om den 1-åriga utbildningen till servicetekniker inom hiss- och rulltrappsbranschen.

På Xenters utbildning för blivande hiss- och rulltrappstekniker samlas människor i olika åldrar och med olika bakgrunder. Många har läst el-programmet på gymnasiet, men det är inte ett krav då skolan erbjuder en behörighetsgivande förutbildning om 6 veckor och blir du godkänd här är du garanterad en plats på den vidare utbildningen. Om vilka förkunskaper som behövs säger Oskar:

”Egentligen är den främsta förkunskapen att vara orädd att prova något nytt. Det är nog det viktigaste. Tittar man på dem som passerat under åren jag varit här så ser jag att de som utmärkt sig mest har väldigt olika bakgrunder. Man ska inte låsa sig vid vad man har för bakgrund.”

Utbildningen är uppdelad i delkurser och innehåller både teoretiska och praktiska moment. Bland annat får eleverna vara med och bygga en hiss från grunden, skruva i riktiga rulltrappor och praktik (LIA) är en viktig del av utbildningen.

”Den främsta förkunskapen som behövs är att vara orädd för att prova något nytt.”

”Vi försöker efterlikna verkligheten så mycket som möjligt för att det ska vara så verkligt som möjligt. Utbildningen börjar med grundläggande branschkunskap, sen pratar vi mekanik och hur hissar och rulltrappor mekaniskt är uppbyggda, därefter följer el-kursen och sedan avslutar vi med en praktisk del där vi pratar installation och hydraulik.”, berättar Oskar.

En del elever är teoretiskt duktiga, andra har mer praktiska färdigheter. Med en mix av båda kommer du långt:

”De som är mekaniskt lagda och gillar att skruva på exempelvis mopeder och bilar har en stor chans att lyckas bra. Om eleverna är starka teoretiskt eller praktiskt syns i början, det bästa är en mix av båda. Det som är mest avgörande är hur motiverad en student är. Du kan vara jätteduktig, men är du inte motiverad spelar det ingen roll.”, berättar Oskar.

Utbildningen har två praktik-perioder, en kortare under den första terminen och en längre under andra terminen. När eleverna kommer tillbaka är klassrummet fullt av energi och samtal:

”Första dagen efter praktiken när alla elever kommit tillbaka var det som första dagen efter sommarlovet, alla pratade i munnen på varandra och var glada att ses igen efter 3 veckor och dela erfarenheter”, berättar Oskar.

En grundsten i utbildningen är att lärarna har arbetslivserfarenhet och Oskar är själv hisstekniker. På frågan om vad han tycker är roligast med arbetet svarar han snabbt:

”Variationen. Jag vet inte hur många gånger jag försökt planera en vecka och behöver tänka om redan fem över sju när det kommer in mer högprioriterade jobb. Går en hiss på ett äldreboende kan de inte vänta en vecka. Under en dag genomför jag felsökningar och reparationer, betar av de arbetsordrar som kommer in och planerade jobb sedan tidigare. I min som roll som servicetekniker så jobbar jag själv, men har kollegor runt omkring. Vid större reparationer eller modernisering jobbar man ofta två och två. Branschen är förhållandevis liten med god sammanhållning. Har du en gång kommit in i hiss- och rulltrappsbranschen lämnar du den sällan.”

Många erbjuds jobb på sina praktikplatser. En klar majoritet av föregående årskull fick jobb direkt eller i nära anslutning till examen. Nu när om- och nybyggnationer tar fart igen och det åks mer hiss och rulltrappor när pandemin är över tror Oskar att behovet av att nyanställa kommer att stiga ytterligare.

Text av: Hissförbundet